AbsolutelySure

För jag har burit på en sorg 

En förnekelse 

En förvirring; På vad ska jag tro? 

Jag avskyr

Människor som ska bevisa sig genom sin förträfflighet 

Men sanningen är den att jag varit likadan. 

Det gör ont att erkänna 

Att jag avskytt, avstått 

Bara för att jag varit illa till mods. 

Jag har flytt på grund av en liten sak 

Jag har isolerat mig 

                Från gemenskap. 

Nu skall ändring ske 

Jag känner mig skamsen, rädd för att bli nerklankad 

Jag är nyfödd, blind och naken.

 Ändå ger jag mig in på det 

För att bli helad måste du låta dig omhändertas. 

Jag ska försöka att inte låta stoltheten, rädslan att bli dumförklarad ta över. 

              Den som styr många av oss.

---

Det är min längtan att ära dig,av hela hjärtat tillbe dig.

Allt som är inom mig vill prisa dig.

Allt jag beundrar är i dig.

Jag ger dig mitt liv, mitt hjärta och min själ.

Jag lever helt för dig –

var minut som jag har,varje andetag jag tar.

Gud, gör ditt verk i mig.

Sannerligen! Humöret är på tipptopp! 

  Provet gick super, fick tillbaka rättsfallskoncentratet med tre bokstäver i betyg, och nu ska jag jobba på lovet + en timanställning efter helt sommarschema verkar vara kirrat. Kan det vara bättre? 

Jag älskar känslan av att man har kontroll, att allt går som på räls och att du kan bock av alla "To-Do:s". Det är en duktighets- och lättnadskänsla. Våren kommer verkligen med glädje! (Och trots att man brukar tala om bångstyriga och bubbliga vårkänslor, så är strukturen inget problem) 

Nu ska man bara avklara religionsprovet på torsdag, mala igenom svenska boken och göra en analys, skriva psykologin, filosofi och därefter plugga inför civilrättsprovet. Damn, I feel good! :D 

Inte nog med det! Igår var jag ute och sprang en sådär 7 km och det tog 40 min. (Konstigt med min icke existrande kondition) 

Sedan så vaknade jag 1 1/2 timme innan väckarklockan idag; drog upp rullgardinen och bara sög in den nya dagens solstrålar. Mmm! Härligt! Tog en morgonpromenad till bussen och avslutade dagen med en till. 

Nu ska jag läsa! Sedan ska jag sätta i mp3 i öronen, få på löparskorna och de oerhört sexigt tajta löpartbyxorna; ge mig ut och bara känna frihetskänslan! 

Puss

Den jag ska kolla på.. (?)  

Mattias syster fyllde år och jag blev lektanten under det besöket. Jag kände att jag hörde nog mer hemma bland hennes kompisars småbarn, än bland de andra vuxna. Jag är ju trots allt ändå mer klassad som barn vid sådana tillfällen. Haha.. Eller en aning iallafall. 

Vi skulle göra kullerbyttor ner i rissäcken. Erik, Vigor och sedan jag stod på led för att springa med armarna i luften, ta sats och hoppas att man kom runt i en något sådär elegant volt/ ryggplask. 

Först när Erik skulle börja ta till sats, så försökte vigor gå lite framåt. Erik skrek då som treåringar gör: "Stå där!!" han körde ut vänsterarmen hårt, pekade och sköt undan Vigor brutalt bakåt. Sedan fokuserade han ögonen på säcken och sprang i full fart och lyckades göra en söt liten kullerbytta. Problemet var bara för han att komma upp ur den sen.. Det är ju lättare sagt än gjort när man begravs i den. HIhi.. 

Näst på tur Vigor: Han öppnar munnen och blottar de få små tänderna, några däruppe och fler därnere. Han tar i från tårna och skriker som att han ska till attack: "AAaaaaaaaiiiiiiii"; springer och "Plask" ner i säcken på magen med ansikten ner i säcken( så att skriket äntligen tystas.) Sedan kommer han upp med ansiktet och har statiskt rött hår åt alla håll och kanter, skrattar hejdlöst och så hör vi Erik igen: "Bort med dig; du ska vara där!" 

Därefter jag: (Mindre lyckat) Går och gör en kullerbytta, landar "smock" med benen rätt upp i luften. Innan jag hinner resa mig, så ser jag två trollbarn, det ena med tungan ute och luriga ögon och det andra riktigt skrattande som bara barn kan. De skriker nu båda "Aiiihahahhaahhiihahah" och springer med benen utåt. "Hopp" och så flyger en unge på mig i ansiktet, och "humpf", en annan rakt i magen. Vigor dreglar ner skjortan och erik tafsar på brösten. (Här börjar man lära sig tidigt att våldföra sig på tjejjer. ) Kul hade vi iallafall. Vigor grät sen när Mattias och jag skulle åka hem. Fick två kramar och en puss dessutom! Det var inget blygt barn det! :-) 

---

 Jag som liten. Man behöver ju alltid hjälm om man heter Paula.. (Jag vet inte hur många gånger jag gått in i skyltar etc) 

---

 Jag passar nog som barnmänniska. Även om vissa sagt att jag inte ska ha barn, eftersom att jag är för rå i mitt sätt. Men så som jag är på bilden ovan, det är mitt sanna jag. Lite borta, drömsk, genuin, snäll, glad, harmonisk och lättsam. 

Men men.. ! 

Nu ska jag boka lite saker och plugga. Vi har prov imorgon och så har jag troligen hittat en klänning som jag måste åka och prova.. :D 

Pusspuss! / Paula 

Det ska bli en underbar helg med promenader och mycket mys! Och då menar jag mer än vad helgerna annars innehåller. Mys -XL- göttepåse! 

Vi synes snart igen! 

Here I come, MiniNorrland! (And watch out for tha galning.. ) 

Där sitter jag på bussen, halvtrött och är påväg mot skolan. Jag har släpat mig upp på min lediga dag, men plötsligt  vaknar jag upp och småler, det är helt oundvikligt! En mörkhyad dam i 75-årslåldern stiger på. Hon har helgipsat ben ända upp innanför den för stora blå kappan. Ovanför kappkragen dinglar stora guldörhängen och längre upp på den rakade hjässan finns en stor afromohikan. Hon ställer sig mitt i gången  med kryckor och allt. Fastän det finns plats, så står hon stenfast mitt i gången som i någon sorts protest. "Här står jag! Jag mår bra och säger du annat så klår jag dig!" I kurvorna så studsade de små bångstyriga lockarna hit och dit. Hihihi... Hon såg ut som en kvinnlig Mr T! Konstigt att jag fick vända mig om för att inte skratta.. ? 

Senare när jag gick hemåt mot bussen mötte jag en man, som på långt håll såg ganska stilig ut. Blind som jag är fick jag mig ett skratt när vi passerade varandra... Han hade en fin blå skepparkappa i ull och medguldknappar. (Börjar bra tänkte jag) .. Nedanför denna stiliga kappa stack det ut ljuslå, förstora jeans och slitna gympaskor a la uteliggare. Han svassade, eller jag menar; han sarare vaggade fram! Över öronen hade medelåldersmannen ett par hörlurar  som täckte upp halva bakhuvudet och gick fram mot kindbenen och var lika höga som breda. Snacka om att ha antingen stora öron eller förstora hörlurar! Under hörlurarna stack det fram gråsvarta okammade lockar och på ryggen dinglade en ryggsäck i takt med hans gång... Han såg ut som en blandning mellan respekterad politiker, bångstyrig, slarvig och morgontrött tonåring och en uteliggare som hade hittat en fin kappa. 

Direkt efter medelåldersmannen kom en gammal irakier i en permobil. Tofsen på hans svarta mössa med renmotiv i vitt fladdrade i högsta hugg. Han körde nog olagligt, så fort som han svischade förbi mig i den kurvan. Han körde i stil med en springtävling. Han lutade sig fram, kutade ryggen och hakan var yttersta spetsen. Det var som att han tänkte: " Nu jävlar du, nu ska du få se! Jag vinner" och "Swoosch"  

På bussen fanns det än fler. Man kanske ska ta och åka bussen oftare? hehe. 

Det finns så många olika människor! Tur det, för de gör en ännu mer förundrad över denna värld! :-) 

/ Paula