Rädslan över att vara liten är stor...


”Saliga är de som sörjer,  De skall bli tröstade” Matt.5:4

För jag har burit på en sorg 
En förnekelse 
En förvirring; På vad ska jag tro? 

Jag avskyr
Människor som ska bevisa sig genom sin förträfflighet 
Men sanningen är den att jag varit likadan. 

Det gör ont att erkänna 
Att jag avskytt, avstått 
Bara för att jag varit illa till mods. 

Jag har flytt på grund av en liten sak 

Jag har isolerat mig 

                Från gemenskap. 



Nu skall ändring ske 

Jag känner mig skamsen, rädd för att bli nerklankad 
Jag är nyfödd, blind och naken.

 Ändå ger jag mig in på det 

För att bli helad måste du låta dig omhändertas. 

Jag ska försöka att inte låta stoltheten, rädslan att bli dumförklarad ta över. 
              Den som styr många av oss.


Det är min längtan att ära dig, av hela hjärtat tillbe dig.
Allt som är inom mig vill prisa dig.
Allt jag beundrar är i dig.
Jag ger dig mitt liv, mitt hjärta och min själ.
Jag lever helt för dig –
var minut som jag har, varje andetag jag tar.

Gud, gör ditt verk i mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0