AbsolutelySure

Mattias syster fyllde år och jag blev lektanten under det besöket. Jag kände att jag hörde nog mer hemma bland hennes kompisars småbarn, än bland de andra vuxna. Jag är ju trots allt ändå mer klassad som barn vid sådana tillfällen. Haha.. Eller en aning iallafall. 

Vi skulle göra kullerbyttor ner i rissäcken. Erik, Vigor och sedan jag stod på led för att springa med armarna i luften, ta sats och hoppas att man kom runt i en något sådär elegant volt/ ryggplask. 

Först när Erik skulle börja ta till sats, så försökte vigor gå lite framåt. Erik skrek då som treåringar gör: "Stå där!!" han körde ut vänsterarmen hårt, pekade och sköt undan Vigor brutalt bakåt. Sedan fokuserade han ögonen på säcken och sprang i full fart och lyckades göra en söt liten kullerbytta. Problemet var bara för han att komma upp ur den sen.. Det är ju lättare sagt än gjort när man begravs i den. HIhi.. 

Näst på tur Vigor: Han öppnar munnen och blottar de få små tänderna, några däruppe och fler därnere. Han tar i från tårna och skriker som att han ska till attack: "AAaaaaaaaiiiiiiii"; springer och "Plask" ner i säcken på magen med ansikten ner i säcken( så att skriket äntligen tystas.) Sedan kommer han upp med ansiktet och har statiskt rött hår åt alla håll och kanter, skrattar hejdlöst och så hör vi Erik igen: "Bort med dig; du ska vara där!" 

Därefter jag: (Mindre lyckat) Går och gör en kullerbytta, landar "smock" med benen rätt upp i luften. Innan jag hinner resa mig, så ser jag två trollbarn, det ena med tungan ute och luriga ögon och det andra riktigt skrattande som bara barn kan. De skriker nu båda "Aiiihahahhaahhiihahah" och springer med benen utåt. "Hopp" och så flyger en unge på mig i ansiktet, och "humpf", en annan rakt i magen. Vigor dreglar ner skjortan och erik tafsar på brösten. (Här börjar man lära sig tidigt att våldföra sig på tjejjer. ) Kul hade vi iallafall. Vigor grät sen när Mattias och jag skulle åka hem. Fick två kramar och en puss dessutom! Det var inget blygt barn det! :-) 

---

 Jag som liten. Man behöver ju alltid hjälm om man heter Paula.. (Jag vet inte hur många gånger jag gått in i skyltar etc) 

---

 Jag passar nog som barnmänniska. Även om vissa sagt att jag inte ska ha barn, eftersom att jag är för rå i mitt sätt. Men så som jag är på bilden ovan, det är mitt sanna jag. Lite borta, drömsk, genuin, snäll, glad, harmonisk och lättsam. 

Men men.. ! 

Nu ska jag boka lite saker och plugga. Vi har prov imorgon och så har jag troligen hittat en klänning som jag måste åka och prova.. :D 

Pusspuss! / Paula