AbsolutelySure

Han blev avlämmnad som ett paket i fredags kväll. Han kom lagom till fredagsmyset med nybakade scones och te. Det är perfekt att det går att arrangera så! Tänk att få sällskap bara sådär över en helg?! Ytterst trevligt!
Han sov över i mitt och min rumskompis rum. Jag noterade att det är verkligen en skillnad i inställning här på skolan angående män. Samtidigt som han sov i vårt rum, så valde en annan elev att sova i en klasskamrats hall, för att låta sin pojkvän ta hennes säng. De sov inte ens i samma rum. Det är verkligen skillnad! I och för sig så får vi inte ha främmande av motsatt kön på våra rum om natten för skolan, men de kanske inte rasar mot mig eftersom att det var min snygging?


Nej, det var inte en eskort jag hade som sällskap i helgen. Jag hade besök av min käraste lillebror. 



Jag har nästan fyllt min årliga kulturella kvot, men inte riktigt. (Jag tvivlar dessutom på att min bror har gjort det!) Därför  begav vi oss på lördagsmorgonen till Uppsala Domkyrka. Jag måste ju ta ansvar för min broder. Vad skulle ske om han inte fick lite konst, historia och äventyr? Någon måste ju upprätthålla honom, om inte Gud, så kanske jag. 



 Denna kyrka som erinrar mig om Notre Dame i Paris är riktigt mäktig! Allmänt känt är att Gustav Vasa vilar här och att det finns många kulturskatter bevarade där trots plundring och brand. Vi gick runt och skådade de olika konstverken- Gravar,vägg och tak, skulpturer, tavlor (det pågick en utställning av en modern konstnär). Då och då fick vi gå lite närmre och titta riktigt noga. Tänk att vissa delar är från 1300-talet! Det är helt otroligt att ögat får lägga sin blick på något sådant!

En riktigt häftig upplevelse var att få gå upp i kyrktornet; 4 våningar upp! Vi fick med oss en broschyr och varsin ficklampa. Du vet en sådandär svart som de har i kriminalserier. Jag kände mig som om jag befann mig i "Vi fem". Det där programmet man såg om sommrarna när en var  12 år. Det var några brittiska ungdomar som löste konstfall, bedrägerier, kröp i mörka grottor, stötte på olika ockulta fenomen etc. Det var riktigt läskigt, men riktigt spännande!Så kändes det när vi gick omkring bland dessa, över hundra år gamla, föremål. 

Där fanns olika nattvardskalkar, halsband, ringar, klänningar, svärd och några av Gustav Vasas spiror och kronor. I en av spirorna upptäckte jag att det låg ett litet pergamentpapper ihoprullat inuti knoppen. Det gick att uttyda "Margareta",men inte så mycket mer. Jag undrar om personalen vet om detta meddelande? Det stod inget om pergamentrullen i broschyren. Tänk om det är ett kärleksbrev/avskedsbrev från Gustav Vasa?! Margareta Leijonhufvud var hans andra fru. Att hon födde Vasa 10 barn visar att det måste ha varit ett harmoniskt och inte bara ett politiskt arrangerat äktenskap. Det verkar nästan som att hon kan ha varit hans livs kärlek, även om han gifte om sig efter hennes död.
    Jag har drömt om denna lapp. Undra vad som står på den? Jag har nästan lust att gå till domkyrkan imorgon, påpeka och upplysa om min upptäckt.  Det vore ju lite häftigt om de inte lagt märke till den innan mig....

Jag sitter här och drömmer mig bort. Jag har gjort det länge nu. Tittat ut genom fönstret, suckat besviket, tittat på datorskärmen; drömt lite till, tittat ut genom fönstret, suckat…. Ja, och så har det fortsatt.  

Vad ska man bli? Uppgiven eller uppgiven?

Det är som när du tänker på gårdagen. Vädret bjöd folk till att sitta längs ån i Uppsala och ha det gemytligt. Det var varmt, grönt och så pass fint att jag fick strosa omkring i solglasögon. Vårkänslorna var på topp.

Idag? Ja, titta ut genom fönstret!  Snö. Snö.  Snö. Träden tog på sig vinterskruden lika fort som de tog av den.  De har väl lite svårt att skilja sig ifrån den.

Det är lite så som jag har haft det. Jag har haft svårt att skilja mig ifrån min tankevärld. Jag har varit i underlandet. Jag har försökt åtskilliga gånger att skriva ett helt inlägg, men det har inte riktigt gått. Så fort jag tagit på mig blogglasögonen, så har jag svävat iväg. Jag har sett andra saker, förundrats, analyserat och så är jag borta innan jag hinner hejda mig.                                                                                                                
Det är mycket trevlig, men också tungt. Det skapar ibland den där ”borde-känslan”. Du vet när du får prestationsångest. Det skapar också den där ”jag-orkar-inte-känslan”. Du vet när du ger upp och fokuserar på annat.     
                                                                    

Jag har satt på mig blogglasögonen, tagit av mig, satt på och tagit av.


Jag har inte varit i drömmarnas värld ända sedan i april, jag har inte heller varit deprimerad eller så. Nej! Jag har bara gjort en massiv utgrävning i mitt inre. Jag har kompletterat mina blogglasögon, med ett par skarpare, mer världsvana, analytiska glasögon.

Jag har gått bibelskola. Demonterat mig själv och byggt upp en ännu starkare och lyckligare Paula. (Kanske en ännu mer energisk och galen Paula? Vem vet. Du lär väl märka… )

Jag närmar mig slutet här i underlandet Uppsala. Livet har aldrig känts så bra som nu när jag närmar mig 20. (Åldern alla trott att jag varit ända sen jag var 12.) Jag uppskattar allt och alla som är runtomkring mig. Tänk vilken härlig gåva det är att få leva?!                                                                                           
   För jag har levt och lever än! Jag har inte varit en eremit, inte heller sagt upp mitt liv eller dött och uppstått. En kristen behöver inte vara något farligt eller en sådan märkvärdig person; bara en som är troende. Det är allt.

Frid&Kärlek / Paula