Bland ålders- och vårtecken.
Nu är jag 20 år!
Tjugo, Det är långt ifrån alla -ton som följer tonårstiden. Jag ska vara vuxen. Jag ska vara mogen, ta mer ansvar hänga med i debatterna, hålla koll på allt, komma med väluttänkta och välformulerade svar.
Jag ska.
Det är mycket som följer med att äntra vuxenvärlden.
Om jag tänker efter, så innebär det inte bara arbete, ansvar för liv, mer utgifter, rollkriser, funderingar kring ens existens etc. Det innebär också mycket roligt! Tillexempel; Minnesförlust (-er!), teflonminne eller med andra ord parsiell alzheimers.
Jag upptäckte detta fenomen idag. Fast jag måste erkänna att tecken fanns där precis på klockslaget till min födelsedag. Det kom krypande allteftersom sekunderna tickade fram i urverket och fick dem att tillsammans bli minuter och minutrarna att bli timmar.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till denna nyvunna vän (?). Han bjuder upp mig i en ytterst eldig tango. Han får mig att kasta allt runtomkring mig och den där vuxna personen som ska vara så organiserad och ha koll på allt sätts ur balans. En sak, två saker, tre saker är försvunna och deras frånvaro får konsekvenser för den planerade dagen. Vad ska jag göra nu? Var är de?
Han utmanar mitt redan pressade minne. "Hm.. La jag det där uppe?" Jag springer upp på övervåningen. Jag irrar runt och slänger om saker i mitt nystädade rum- "Nej!" . "La jag det där nere i byrån? Ja! JAAA! Det gjorde jag!" Övertygad springer jag nerför trapporna. "Nej!" Besviket får jag gå upp och leta igen, övertygad om att den ligger i en annan låda. Det blir som ett bip-test. Upp, ner, fram och tiilbaka.
Borta! - "Gratulerar! Du har fått teflonminne! Du kan dock inte steka i det. Minnena kan aldrig fastna. Visst är det härligt med teflon?! Vilken revolution!"
Jag har ännu inte hittat dem. Han är en riktigt skicklig dansare. Jag är för dålig för att överglänsa honom; det krävs nog lite träning. Vi får se om jag lyckas. Jag ska!
Tjugo, Det är långt ifrån alla -ton som följer tonårstiden. Jag ska vara vuxen. Jag ska vara mogen, ta mer ansvar hänga med i debatterna, hålla koll på allt, komma med väluttänkta och välformulerade svar.
Jag ska.
Det är mycket som följer med att äntra vuxenvärlden.
Om jag tänker efter, så innebär det inte bara arbete, ansvar för liv, mer utgifter, rollkriser, funderingar kring ens existens etc. Det innebär också mycket roligt! Tillexempel; Minnesförlust (-er!), teflonminne eller med andra ord parsiell alzheimers.
Jag upptäckte detta fenomen idag. Fast jag måste erkänna att tecken fanns där precis på klockslaget till min födelsedag. Det kom krypande allteftersom sekunderna tickade fram i urverket och fick dem att tillsammans bli minuter och minutrarna att bli timmar.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till denna nyvunna vän (?). Han bjuder upp mig i en ytterst eldig tango. Han får mig att kasta allt runtomkring mig och den där vuxna personen som ska vara så organiserad och ha koll på allt sätts ur balans. En sak, två saker, tre saker är försvunna och deras frånvaro får konsekvenser för den planerade dagen. Vad ska jag göra nu? Var är de?
Han utmanar mitt redan pressade minne. "Hm.. La jag det där uppe?" Jag springer upp på övervåningen. Jag irrar runt och slänger om saker i mitt nystädade rum- "Nej!" . "La jag det där nere i byrån? Ja! JAAA! Det gjorde jag!" Övertygad springer jag nerför trapporna. "Nej!" Besviket får jag gå upp och leta igen, övertygad om att den ligger i en annan låda. Det blir som ett bip-test. Upp, ner, fram och tiilbaka.
Borta! - "Gratulerar! Du har fått teflonminne! Du kan dock inte steka i det. Minnena kan aldrig fastna. Visst är det härligt med teflon?! Vilken revolution!"
Jag har ännu inte hittat dem. Han är en riktigt skicklig dansare. Jag är för dålig för att överglänsa honom; det krävs nog lite träning. Vi får se om jag lyckas. Jag ska!
Kommentarer
Trackback
