AbsolutelySure

Hallå Hallå!
Idag skriver jag för att få kunna diskutera lite om alldagliga ting. Jag har nämligen tappat rösten.
Ve och fasa, Usch och fy!
Så jag är full av energi och prat, men tankarna har inte fått komma ut... Och det är frustrerande! Jag, Paula, hon som jag anser inte pratar så mycket, fick känna på hur menlöst det känns att enbart vara åskådare. Jag fick känna på och komma till insikt om att hon den där Paula, hon pratar nog väldigt mycket ändå. Fast jag (konstigt nog) har uppfattningen om att jag är blyg och den som oftast sitter tyst. Så är det nog ändå inte så. Tänka sig!
Man tar för givet och reflekterar inte över saker vi gör dagligen. Som exempelvis i mitt fall: Hur skönt det är att kunna prata. Att kunna vara delaktig i en diskussion om vad helgen har erbjudit, hur livet ser ut- pojkvän&kärlek, läxor, framtida planering etc.
Det har jag aldrig tänkt på förut. Inte förrän nu.
Nu när jag känner mig som en schizofrenisk person, (Halvt om halvt.). Nu när alla tankar är inlåsta, mer än de bukar vara. Det blir liksom ett hög(låg)tryck i hjärnan. Undra hur väderprognosen ser ut för dem efter denna vecka... ... ...  "Stormvarning!"
 Eller kanske varning: Do not enter the monkeyhouse! You might turn mad.
Tankarna står och skriker åt varandra för att överrösta och jag kommer att sitta där och hålla för öronen och gunga fram och tillbaka som en psykpatient.
Haha!
Nej! Jag ska inte skämta om de som faktiskt är så. Men ibland har jag lust att göra så. Särskilt när jag är i skolan.Att hålla för öronen. Ljudnivån är oacceptabel! Det har jag noterat förut, men det var nog först idag som när jag fick agera silent spectator som jag insåg detta. Det är inte ColinLaclairgymnsiet jag går på. Det är ColinLecalairs institut för tämjning av apor.
För att du ska förstå min mening, så låt mig få presentera ett exempel. Klass Spju3 vid en diskussion om den bestämda studentskivan: Person A presentarar agendan muntligt utan att skriva upp på tavlan och går närmast till attack med en hetsig ton av diskant- art. Dvs. En Mycket ljus och stressad röst, med ett tonläge som personr har när de blivit personligen påhoppade och försvarar sig själv.
Denne sluddrar diffust och skriker ut till en klass som tappat intresset för att det är ostrukturerat. Han/hon säger: "Aaa, men fatta, vi ska va på hamnmagasinet, aaa, och så ska vi sälja biljetter. Vad vill ni, assåå.. aa, mm, sen så ska vi ju äta och här har jag en matsedel. Aaa, sen så ska vi ha skivan med ekonomiklassen. Hallå?!?! Fan ni ä ju sjuka i huvude, lyssna!" Flera frågor pga ostrukturerad framställning från en ostrukturerad klass= Alla frågar samma frågor i mun på varandra. Frågan blir besvarad och tio minuter senare frågar någon igen: "Jaa, asså hur var det nu igen då? Vart skulle vi vara? Men jag vill ju inte va med ekonomi!" Och så uppstår en sk.diskussion som mer liknar ett krig än en diskussion. Person A skriker ännu mer och ännu mer som en stucken igelkott med alla taggar i vädret. Armar och miner, röster- Hela gestikulationsregistret används. Alla gormar i mun på varandra. "Nä, jag vill inte heller ha med dem. Varför har ni bara gått och betsämt?!" Samtidigt i dennes mun: "Ja, jävla diktatorer. Vilken dålig stil! Skulle vi inte vara på o' learys?" 
Och så går det i i en cyk(lon)el.
Detta är hur min klass och hur många beteer sig på min skola. Det är inte människor, det är apor styrda av sina instinkter. Ett: Att vid en sådan här situation agera utifrån rädslan och springa ifrån. Eller; Alt. B. Stanna kvar och slå ner faran.
I våran klass vid varje lektion och uttalande från eleven/- erna är det alternativ B. Att stanna kvar och bereda sig på slagmål. Man kan verkligen känna att det är en knytnäve som hänger i luften. Att det är som vid matdags på Skansens apberg. Starkast vinner.
Men här är det ingen som vinner, för här står personerna, skriker åt varandra som om det gällde livet, ansikte mot ansikte, öppen mun mot öppen mun; ältar saken utan resultat. Det är som iq-befriade apor som är uppfostrade till gaphalsar! Det enda som saknas är det där fysiska slagsmålet.
 Dock har skolan lärt dessa individer att, så gör man inte.Men jag väntar på den dagen då de gör det. . . . .

För mig är detta oftattbart. Att dessa personer inte har lärt sig att kommunicera?!
Det finns inte i min värld, att en dialog inte finns. Att det inte går lugnt och sansat till i en något sådär mänsklig ton. Att de inte kan presentera. "Såhär är det, detta kommer att ske, låt mig få berätta, Åsikter tas i slutet". Det är väldigt enkelt.
Tanken går inte att undvika: Hur kommer de att klara av relationer och förhållanden? Om det blir inbördeskrig i min klass pga denna taktik av dessa personer, Hur blir det i deras äktenskap? I det förhållande som du måste diskutera och säga vad du tycker. I det förhållande där du måste prioritera, argumentera, konfrontera etc. Att kunna kommunicera på ett lugnt sätt är nyckeln.
Det är väldigt ostrategiskt att lägga sig ner på golvet och skrika som en femåring. "Men jag vill att du ska förstå mig.Fattar du dåligt. Du är dum! Jag vill, jag vill!" 
För det är vad dessa gör just nu.
 De skriker ut sin åsikt, vill inte höra den andres och försöker kväva den andre med sin mening. Ingen kritik får ges och om så sker är påhoppen mycket stora. Individen själv har ju inga flagnor i sin yta. Allt är perfekt och ingenting får påpeka motsatsen.
 
Haha! Livet är allt bra roligt !

    Jag tror att jag ska ta med mig apgodis, en snuttefilt och napp till skolan imorgon. :-)
Vem vet! Jag kanske föreslår till våran budgetsparande skola att börja ta betalt.
Inträde till ColinLeclairs Institut för socialisering av apor: 150 kronor.

// Säker